Tänk dig detta..

Det är Lördag morgon, Solen skiner och dagen känns bara helt toppen! Du ringer en vän och tillsammans bestämmer ni er för att gå ut på en liten promenad. Du klär på dig, äter frukost och ropar sedan hejdå till någon, vem som helst som bryr sig, ingen bryr sig ingen svarar. Du smäller igen dörren lika glad ändå. Halvvägs till mötesplatsen och din kompis, Någon Ropar ditt namn. ".......! HALLÅ! ....!  Du vänder dig om, Där! mot dig! Kommer en människa kutandes mot dig sträcker ut armarna och ropar "HEEEJ!! GUD DET VAR LÄNGE SEDAN!!"
Lite förvirrat tittar du runt, Menar denne mig? oh nej vem är det? hjälp..,

Nu kommer det jobbiga, Du klistrar på ett leende (och då menar jag klistrat, ni vet typ galet) och ropar tillbaks med en viss fallsett i rösten, ´JAA,hej, DET VAR > VERKLIGEN < LÄNGE SEDAN!

personen (som du just gjort till världens lyckligaste, bara genom att "oturligt" nog visa dig) frågar lite osäkert. DU KOMMER SÄKERT INTE RIKTIGT IHÅG MIG MEN.. 

(eftersom vi människor inte vill bli påkommna med att vi inte kommer ihåg och vill jämt vara trevliga)
så avbryter du denne nästan för fort och näst intill skriker JO!! KLART JAG KÄNNER IGEN DIG!! ehe Not!
Nu gäller det att spela teater, du tittar på armen där klockan BRUKAR sitta, gör en stressad och förvånad min " Nämen guuuud, nu måste jag gå. Det var jätte kul att få träffa dig (vem du nu är)! massa kramar. sedan bokstavligt talat, springer du iväg.. Det var ju "bråttom" eller hur?

Erkänn mina fans att det där (på ett ungefär) har hänt alla. Någon som  kommer fram till en, hejjar och massa men man kan inte placera vart och när man träffat denne.
Det är inte förens lååååångt lååångt efter, när man sitter vid matbordet och ropar högt för sig själv JUUUST JAAA!!! NUU MINNS JAG VEM HAN/HON VAR! DET VAR JU MIN fd TANDLÄKARE!! hahah nej skojja men ni förstår principen.

själv hinner jag ju knappt gå utanför dörren innan folk springer efter mig med papper och penna..
så ni behöver inte skämmas mina fans, för sådanna händelser händer mig varje dag.
MEN det är en annan historia..

Seya.
♥/L-Z

Vad finns det att skriva om?
Vad har hänt i mitt så kallade händelsefulla liv..

Ehm.. Inget!


Jag har varit som en zoombiee de senaste dagarna.
Otroligt ouppmärksam på saker som händer runt om mig..
Konstigt eller hur.

Tyvär har hjärnan inte snappat upp ett enda

jag har missat den gammla tanten som halkade utanför huset, jag har missat alla pinsamheter folk brukar göra ihopp att ingen skulle se dom.

SKADEGLÄDJE!
Amen eller hur, klart vi alla gillar skadeglädje. (så länge ingen gör sig allt för illa) MEN glädjen finns där när man ser nån stackare gå in i en stolpe, Halka på minsta isfläcken ever eller få en boll i huvudet. Man sitter inte där och småskrattar för att personen gjorde illa sig utan för att det såg eller Lät så JÄKLA kul!!

När man var mindre, kompisen skulle sätta sig på stolen, Men i sista sekunden var man djävulen själv och drog bort stolen. DUNK! Det gjorde lite ont åt kompisen men inte åt en själv, HA HA dagen var räddad!  

Ni vet när man sitter där och ser hur generade dom blir och tittar runt sig för att se om nån såg.. OHJA! NOG SÅG VI ALLTID! Allt blir ju så mycket roligare då, eller hur?!

En kille försöker gå lite för coolt på trotoaren utan att hinna reagera  halkar han och fallar pladask ner., skrattar lite skamset för sig själv tittar runt om nån såg och fortsätter sedan gå.. inte lika coolt förståss.
Klart man såg den händelsen från fönstret, eller hur mina vänner, Klart man skrattar högt försig själv . när hans ego får en smäll men lyckas rädda sig själv genom att TRO att ingen såg!




Det här mina Fans, Är vad jag kallar Skadeglädje!



Vi ser alla vad som händer och vad som kommer hända, stackarna har ställt upp sig för världens finaste kort, Redan nu står fotograferna och småskrattar för sig själv åt bilden som kommer förlänga deras liv. Än en gång, fotograferna är torra de drabbade är dyngsura HA HA de odrabbades  dag är räddad!
´
Man tittar på bilden, hahahaha vilka jäklar ,tänker man.. HELT RÄTT VILKEN ROLIG IDÉ!