Den upphittade tanten

Mina Vänner..
(Detta är ett inlägg som aldrig har hunnits publicerats , men den bjuder jag på nu! Så här något år i efterhand)

 

Det är en helt vanlig dag, precis som vilken dag som helst!

Det är efterskolan och jag går till en pensionerad privat matte lärare som vi (fam.) känner,som bor i en lägenhet i ett stort hus där det även finns måånga andra lägenheter med andra pensionärer. 


Jag går in i huset och upp för trapporna rundar hörnet för att ytterligare ta några trappor, när jag plötsligt ser en tant vid hissen med byxorna nere vid knäna.
Tro mig, jag har nog aldrig blivit så chockad! Jag vänder mig om för att gå tillbaks men ångrar mig, kanske behöver hon hjälp.. Jag går långsamt fram mot henne så varken jag eller hon ska få en hjärtattack, och frågar om hon behöver hjäp.

Den lilla tanten tittar på mig sammtidigt som hon säger; Ja tack snälla! 

Jag drar upp hennes byxor ( det där både kändes och lät konstigt), men så var det, Jag drog upp hennnes byxor som såklart var för stora, lyfter in rullatorn i hissen, trycker på den knappen tanten säger åt mig att trycka på, vi åker upp och konkar oss ur hissen (hon med sina byxor i händerna och jag med hennes rullator).

Fel våning, vi trycker på nästa knapp konkar oss ur igen, går fram mot en dörr och plingar. 

Personen öppnar.

Här hoppades jag på att det skulle stå någon ropandes "nääämen hej britta där är du ju! , gud vad bra att du hitta henne!", Nej istället öpnar ännu en ännu mindre tant "nämmeeen heeej linnea vad bra att du kunde komma"  Den lilla gumman får för sig att jag är den andre lilla gummans assisent , utan att förklara hur allt egentligen låg till spelade jag med och vinka hejdå till tanterna . 


Efter matten ska jag precis gå ner för trappan, plötsligt öppnas dörren till tanterna (som om dom sittit och tittat i kikhålet) vänligt säger jag hej hej innan jag tänkker gå ner för trappen , då säger den lilla tanten i rullstolen; "hejhej! nu linnea kommer tjejen som du kom hit med.." 

.... (!)

 

 

(Åh nej) tänker jag. men  vänlig som jag är spelar jag ut min roll som assisent och säger:

"ja vad bra! Har ni haft trevlig?
"jaaa"säger den lilla tanten i rullstolen och slår ihop sina händer i en glad chest, min lilla tant bara nickar men ser nästan lättad ut att jag kommit för att "hämta " henne...
Vi vinkar hejdå till tanten i rollstolen och jag hjälper ännnu engång min lilla linnea tant hem till sin lägenhet igen. 

Så precis när jag vänligt tänker säga hejdå och lycka till vinkar hon in mig, "kom in!"

Ehh här hinner jag tänka tusen tankar 1. tänk om hon har något barn på 30 år som, när vi kommer in, säger , "jaha du linnea vem har du släpat in idag då"?

2, tänk om jag blir mördad.. av den gulliga lilla tanten som bara låtsas vara gullig liten tant?

3, Att hennes riktiga assistent ringer på dörren och så sitter jag där, en upphittat främling.

4. Tänk om någon kommer in och får för sig att jag rånar henne. 

5. Att hon är dement och pötsligt börjar skrika för hon minns inte vem jag är och vad jag gör där.

MenMen ängeln på min högra axel fick mig att trevligt tacka ja och hälsa på min lilla tant.

Så, där satt vi då, två personer, nyfunnen vänskap. Medans den ena åt choklad (jag), satt den andre och berättade om sin ungdom.

Det var mysigt. och jag lovade henne, att jag skulle komma tillbaks!

Man kan väl säga att det är inte varje dag man hittar en gullig liten tant!

 

/L-z

Trackback

Luz Zoraida

Välkommen mina stalkers och fans ( och till dig som ÄNTLIGEN hittade hit ) till min alldeles nya blogg! - Mina vänner, denna nya blogg kommer handla om eran idol ( mig såklart), men även om nageldesign, extremt goda bakelser och såklart om allt galet som råkar snubbla mig förbi här i Stockholms stad! Läs, och häpna!

RSS 2.0